Försvarstal
Har under de senaste dagarna fått en del klagomål på att jag är så dålig på att blogga. Point taken. Försvaret är svagt, men till skillnad från de som faktiskt har bloggandet som en del av sitt jobb gör jag det som en kul grej (vilket de säkert också gör). Ibland är livet för kul. Det vill säga att sätta sig framför datorn lockar inte det minsta eller hinns inte med. Vissa dagar startar jag inte ens burken. Därav kommer det vara lite såhär, vissa veckor blir det inget alls och vissa veckor överfullt av inlägg. Det beror helt enkelt på hur mycket som händer och lite krasst kan man säga att ju bättre vädret är och ju mer jag har att göra desto mindre bloggande. Så kan det gå. Kanske kan det påstås att bloggandet är ett flyktigt intresse som lät roligare än vad det är. Jag väljer att inte kommentera. Vad som händer här framöver vet ingen. Inte ens jag. Och som vanligt, den som lever får se :)
Senaste veckans brist på inlägg beror iaf på en härlig vecka på Mallis med pappa. Inget att klaga på där, förrutom att jag är hemma igen. Nästa gång ska jag även be betydligt mer till vädergudarna, känner att de inte helt och hållet var på vår sida.
