Mon Monde

Kom precis hem från Bergakungen. Såg supermysiga Alice i Underlandet. Med risk för att vara marknadsföringsskadad så tycker jag att det finns många likheter mellan bio och reklam. Det handlar inte så mycket om innehållet i sig utan mer om vilken känsla och vilka minnen det väcker. Vet att det är många som blivit besvikna på filmen och tycker att den är rätt handlingslös. För mig är den mest mysig. Och söt. Jag gillar hur den får en att komma ihåg hur gärna man själv ville vara Alice i Underlandet när man var liten, hur man letade efter hål man kunde ramla ner i och hur besviken man blev när man inte hittade något för vem skulle inte vilja vara Alice i Underlandet för en dag?