Mon Monde

...är det vi om några år? Det ser onekligen perfekt ut på bilden.


Men jag lurar ingen, två sekunder senare ser jag ut så här. Mindre perfekt. Mer vräkig. Anna däremot hon till och med skrattar rätt! Slutsats: jag blir desperate, hon blir perfect. Så kan det gå.

Mina extremt schtekiga chanelbrillor ska få följa med mig ut på promenad i solen nu...Köpte dem i NY 2008, vad tänkte jag?!? Jaja, de blir iaf använda under powerwalks...

Hur underbart är det inte att kunna gå så här ute igen?
Föreläsningen idag var inställd så jag och Dea passade på att mysa i solen på Da Matteo istället :)

Jag älskar päls i alla dess former, jackor, mössor, kragar, you name it! Trots det känns det jäkligt gött att det är dags att hänga undan allt för den här säsongen... Nu väntar våren och jakten på den perfekta pälsen fortsätter nästa vinter. 

För mig innebär våren inte bara sol, mindre kläder och uteserveringar. Våren symboliserar också att antalet utekvällar blir betydligt fler. Man skulle kunna säga att det är mitt svar på Ronja Rövardotters vårskrik. När våren kommer ser man mig helt enkelt betydligt mer ute i svängen och idag ska det ut och svängas. Hoppas att denna våren kommer bjuda på minst lika många lyckade utgångar som förra!

Vi ses i vimlet!!!!!

Final av På spåret. I love. Dessutom har jag en grej för Fredrik Lindström. Håret. Glasögonen. Kläderna (kanske inte just den på bilden, men annars).  Hela han....mjauuuu.